Nu har jag kommit hem och landat efter en intensiv vecka i
Almedalen. Jag tänkte att jag skulle återberätta min vecka för er, men det är
så svårt att sätta ord på hela upplevelsen. Jag tror faktiskt att man själv
måste vara där för att verkligen förstå. Otroligt mycket folk, uppförsbackar
och kullersten – klackarna lämnade jag mer än gärna hemma.

Mina dagar tillbringades i alla fall på en mängd olika
seminarium. Jag la mest tid på seminarium som handlade om skola, sjukvård och
tillväxt. Anledningen är att många undersökningar visar är att just skola och
sjukvård kommer vara två av de viktigaste frågorna i de allmänna valen 2014.
Det var faktiskt inte många politiker med i panelerna på de seminarier jag besökte,
vilket jag tycker är bra. Det är människorna ute i verksamheten som vet hur
allting fungerar och kan då berätta detta för oss politiker. För visst är det
så, vi politiker kan inte direkt gissa oss fram utan det gäller att vi blir
informerade från verksamheterna.

Så, vad gjorde jag mer under veckan då? Jo, på kvällarna
finns det stora möjligheter till att byta visitkort och knyta nya kontakter på
många av de mingel som näringslivet anordnar. Jag räknade nyss hur många
visitkort jag hade fått under veckan, och kan ni gissa – 23 stycken. Jag måste
själv ta tag i att skaffa mig egna visitkort – mycket smidigare än att skriva
av telefonnummer.

Det som imponerade mig mest under veckan var Göran Hägglunds tal, vilken talarteknik.
Han tittade inte ner på något papper en enda gång, han hade humor, han var
tydlig, han var saklig – helt klart den bästa talaren i år.

Vädret kunde ha varit bättre – absolut, men jag hade i alla
fall en kanonvecka och längtar redan till nästa år. Nästa år då Fredrik
Reinfeldt står på scenen i Almedalen (fortfarande) som Sveriges statsminister.

Gotland, Visby, Almedalen – vi ses om 51 veckor igen!